Tillbakagången till jobbet väcker alltid en hel del blandade tankar och känslor hos mig.
Det tar emot att säga hej då till långa vandringsturer, sovmorgnar och oplanerade dagar där lusten och orken fått styra. Speciellt, om man som jag inte är någon morgonmänniska, som alltid vill sova lite till och vara vaken långt inpå natten. Men det fungerar ju sådär när man ska jobba. 😅
Jag kan villigt erkänna att jag alltid har lite jobbångest efter semestern. Oavsett vilket jobb jag har varit på, så känns det motigt. Jag behöver tid att ställa om!
Maken och jag har helt olika sätt att förhålla oss till förändringen som det innebär att gå från semestermode till jobbmode. Där makens inställning är ”nu är det bara så” medan jag tänker och reflekterar en hel del och känner känslor som vemod, oro, glädje och nyfikenhet.
Är jag känsligare än maken som har lättare att acceptera och förhålla sig när ledigheten tar slut?
Både ja och nej.
Kanske är jag känsligare och reflekterar mer. Men jämförelsen är irrelevant. Helt enkelt för att vi är olika. Snarare handlar det om att var och en behöver lära känna oss själva, veta hur vi fungerar och hitta ett sätt att förhålla oss till förändringar som det innebär att gå från ledighet till jobb.
Förstår du hur du fungerar, blir det lättare att möta dig själv och andra på ett medkännande, icke-dömande och accepterande sätt.
Hur göra om du känner ett motstånd eller känner ångest för att gå tillbaka till jobbet?
Sätt ord på dina tankar och känslor, antingen för dig själv eller helst tillsammans med en vän, partner eller kollega. Ofta kan det göra stor skillnad att bara få dela det med någon annan eller skriva av sig. Det är som att vi kan släppa på trycket på det som skaver om vi inte längre behöver hålla det inom oss.
Som en vän till mig sa häromdagen när hon var less på sitt jobb:
”Tack för att jag fick vräka ur mig lite. Det känns betydligt lättare nu.”
Det enda jag gjorde var att lyssna och validera. Ofta räcker det väldigt långt!
Du kan jämföra det med en kokande kastrull där vi försöker trycka ned locket med full kraft och vilken skillnad det blir när vi lyfter på locket. Det får pysa ut och plötsligt lättar trycket.
Det är lätt hänt att vi försöker hitta olika förklaringar till att vi känner och tänker som vi gör, när det i vissa fall bara handlar om att det är jobbigt att ställa om. Där vi behöver ha tålamod med oss själva istället för att klandra oss och tro att alla andra har så mycket lättare att komma tillbaka till jobbet.
Kom också ihåg att jämförelsen med andra i sig ALLTID blir negativt då vi omöjligen kan veta vad någon annan tänker eller känner och hur någon mår innerst inne. Det är bara vårt sätt att försöka hitta förklaringar utan att vi i själva verket faktiskt vet.
Men tankar och känslor försvinner ju inte genom att bara prata om dem.
Det har du rätt i. Tankarna och känslorna försvinner inte alltid bara för att vi pratar om dem. Men om vi kan erkänna och acceptera att de finns, minskar de ofta i styrka och tappar sitt hårda grepp om oss. Kom ihåg att acceptans inte handlar om att gilla det utan bli medveten om vad du känner och tänker och i nästa steg göra ett medvetet val.
Känner du att det känns tufft att börja jobba? Tillåt dig att känna som du känner. Påminn dig om att du är långt ifrån är ensam om att känna så. De flesta människor tycker det är jobbigt med förändring och behöver tid att ställa om en längre ledighet. Det behöver inte heller betyda att det är något fel på varken jobbet eller dig. Det är helt enkelt högst mänskligt att vilja vara ledig lite till.
Ofta gör vi misstaget att tänka ”jag måste få bort tankarna och känslorna” eller ”jag får inte tänka så”. Det förstärker ofta känslorna och motståndet ännu mer. Tänk bara på om någon säger till dig ”du får inte tänka på en rosa hund” så kommer du att ha svårt att inte tänka på något annat än just en rosa hund.
Landa i vardagen och hitta en riktning
Till dig som ska eller precis börjat jobba, är mitt bästa råd att ge dig själv lite ställtid. Tid att landa i vardagen med alla bestyr och rutiner som det innebär.
När det gått ett tag kan du sedan utforska:
- Vad fungerar bra och vad är jag nöjd med?
- Vad fungerar mindre bra?
- Vad vill du förändra?
- Vad kan du förändra?
- Vad kan vara ett första steg?
Det viktigaste är att ta ett steg, hur litet det än är för att komma igång. De övriga stegen brukar sedan gå lättare när vi väl tagit oss ut ur vår komfortzon. Medvetna beslut och steg som ligger i linje med din inre kompass.
För min egen del har jag bestämt mig för att:
- Börja med mina lunchpromenader igen
- Äta lunch ute tillsammans med andra minst en gång i veckan
- Publicera inlägg på LinkedIn 1 – 2 gånger i veckan
👉 Vilka rutiner hjälper dig för att landa i vardagen?
Behöver du hjälp eller vägledning för att ta stegen i den takt och riktning som du önskar? Eller behöver ditt företag hjälp med samtalsstöd, leda svåra samtal eller konflikthantering? Välkommen att boka en första kostnadsfri konsultation!
Texten publicerades ursprungligen som ett nyhetsbrev på min LinkedIn-profil.





















