Det tog ett tag att hitta orden för att skriva ett nyhetsbrev. Ord som beskriver det som händer i världen just nu. Efter 17 dagar känns det fortfarande overkligt och svårt att ta in. På samma sätt som när pandemin kom.
Först chock, följt av rädsla och en tilltagande oro till att försöka hitta ett sätt att förhålla sig till det som sker. Jag trodde aldrig att jag skulle få uppleva en pandemi. Inte heller ett fullskaligt krig i Ukraina, i Europa, så nära oss.
Tänker på 14-åriga dotterns ord:
”Mamma, först sa dom att man aldrig skulle stänga skolorna. Men så stängde man skolorna. Sedan sa man att det aldrig skulle bli krig i Ukraina och så blev det så. Det känns som om vad som helst kan hända.”
Vi har pratat en hel del om kriget, dottern och jag. På samma sätt har det varit ett ständigt närvarande samtalsämne mellan mig och maken, mina vänner, kollegor och klienter som känner oro precis som jag.
Vi reagerar olika beroende på vad vi varit med om
Det finns inte någon som inte känner oro för kriget. Samtidigt har vi alla olika sätt att förhålla oss till det som sker, beroende på vilka vi är och vad vi varit med om. Min vän, som är infödd svensk, känner ingen större oro för att något skulle kunna hända i Sverige.
Jag som en gång i tiden flytt från diktaturen i Östtyskland, tar inget för givet. Första natten när nyheten om kriget kom, kunde jag inte sova. Jag grät och kände stor oro.
På morgonen satte jag mig vid köksbordet och funderade på vad som kunde vara hjälpsamt här och nu. Jag började med att tända ett ljus för alla människorna i Ukraina, skrev ett inlägg på sociala medier för att visa mitt stöd och swishade pengar till Unicef.
Jag känner rädsla och oro precis som alla andra. För krig, pandemi, naturkatastrofer och allt som kan hända. Samtidigt vill jag inte att oron och rädslan ska ta över mitt liv. Jag vill njuta av livet här och nu och samtidigt hjälpa till så gott jag kan.
Vad är hjälpsamt just nu?
Tänk om tankar är katastroftankar som inte hjälper dig framåt utan bara in i en negativ spiral. En spiral som du behöver bryta för att inte fastna där. Det kan räcka med att du stannar upp och ställer dig frågor som:
- Vad är hjälpsamt just nu?
- Vad behöver jag just nu?
- Vad är viktigt på riktigt?
Att känna oro är en del av att vara människa som du kan hantera genom att:
- Sätta ord på din oro genom att prata med andra
- Tillåta dig att känna det du känner
- Se vad du kan och inte kan påverka
- Visa medkänsla med dig själv
- Minska din exponering för nyheter
- Hålla dina vardagsrutiner
- Göra saker du mår bra av
- Känna tacksamhet för det du har
- Meditera
Avslutar nyhetsbrevet med att citera en klok vän till mig:
”Om vi inte kan få njuta av det vi har, är det som om vi själva redan lever i krig. Nu finns det ännu mer anledning att känna tacksamhet för livet vi har”.