November nyhetsbrev: Vad är rätt beslut? Finns det?

Varje dag står du inför olika val och behöver ta beslut. Det kan handla om så enkla saker som vad du ska ha på dig eller vad du ska äta till middag. Besluten kan även handla om större och mer livsavgörande beslut som:

  • Ska du tacka ja till det där jobbet?
  • Flytta ihop med nya kärleken?
  • Separera från din partner?
  • Bo i en helt ny stad?
  • Skaffa barn?

Du tänker fram och tillbaka och undrar vad som är rätt beslut.
 

Oro om framtiden

Saken är den att du aldrig kan veta helt säkert vad som är rätt beslut. Det finns inget optimalt beslut hur mycket vi än önskar att det fanns. finns alltid en viss osäkerhet i alla våra beslut. Hur mycket du än har tänkt igenom olika scenarier och perspektiv.

Besluten som du tar kan ändå bara baseras på vad du vet just nu. Helt enkelt den information och fakta som du har tillgång till i denna stund.

Där vi oftast går vilse, är att vi försöker förutsäga hur saker kommer att bli. Oron som vi så ofta kan känna inför större beslut och som vi så gärna vill bli av med genom att försäkra oss om att vi tar rätt beslut, är oro om framtiden. En framtid som vi inte vet något om.

Självklart behöver vi tid att fundera och reflektera inför större beslut. Samtidigt är det viktigt att inte fastna i grubblerier eller ambivalens som alla förändringar innebär. Ibland kan alltför mycket tänkande leda till att vi fastnar där eller skjuter upp beslutet.

Vi fastnar i en återvändsgränd, där vi står kvar och velar inför beslutet om vi ska välja den blåa eller röda dörren.
 

Hur hjälper du dig att komma vidare i dina beslut?

  • Bli vän med eller acceptera osäkerheten och det faktum att du aldrig helt säkert kan veta om det är rätt beslut. Du kan aldrig veta förrän du har provat.
  • Gör en situationsanalys, skriv upp för- och nackdelar med de olika alternativen. Genom att skriva upp dessa på ett papper, hjälper det dig att se saker mer objektivt.

Hoppa på tåget eller stå kvar

Tänker på filmen Sliding doors med Gwyneth Paltrow, som är ett talande exempel på hur livet många gånger bara händer. Där livet kan ta sig olika riktningar bara av en så enkel sak att vi tar beslutet att hoppa på ett tåg i morgonrusningen. 

Du kanske väljer att hoppa på tåget eller stannar kvar på perrongen just den dagen. Visst går det fler tåg, bara du inte stannar kvar där alltför länge. Kom ihåg att du alltid kan hoppa av och byta tåg om det blir fel. Du kan alltid välja om.
 

Det är okej att ändra sig

Jag har själv hoppat på och av många tåg på min egen livsresa. För snart ett halvår sedan hoppade jag på samarbetet med konsultföretaget Eight Am, som jag berättade om i mitt förra nyhetsbrev.

För ett par veckor sedan tog jag beslutet att avsluta samarbetet. Visst blev det en besvikelse för mina kollegor. Men jag kom fram till att det är viktigare att följa mitt eget varför än att göra alla andra nöjda. Jag ändrade mig och tog beslutet att gå min egen väg och det känns helt okej. 

Ja, vem har sagt att livet ska vara lätt? Älskar livets möjligheter och utmaningar, som hela tiden lär mig nya saker om mig själv och andra. Det är i kriserna vi utvecklas, även om det är jobbigt när vi är mitt inne i en transformation.

Foto: Unsplash Tim Johnson

kommunikatörer oftare drabbade av psykisk ohälsa

Jobbar du inom information och kommunikation? Då jobbar du i en bransch som har högst antal sjukskrivna för psykisk ohälsa. 

Jag blir förvånad och samtidigt inte eftersom jag själv jobbat drygt 25 år i branschen, vid sidan av min coaching. Varit sjukskriven för utmattning vid två tillfällen. Flera av mina coachingklienter jobbar som kommunikatörer. Flertalet av dessa har varit eller är nära gränsen till utmattning.

Är det en slump? Nej, inte enligt Skandias rapport Sveriges sjukaste yrke som visar att det är tre gånger vanligare för en kommunikatör att bli sjukskriven jämfört med en jordbrukare. Vanligaste åldern för att bli sjukskriven är mellan 30 – 39 år, där kvinnor drabbas oftare. 

Min egen reflektion om varför fler kommunikatörer blir sjukskrivna för psykisk ohälsa är:

  • Alla har en åsikt om kommunikation, som kan försvåra kommunikatörens jobb avsevärt eftersom många också förväntar sig att få tycka till
  • Allt kan tolkas som kommunikation, därför kan området bli svårt att avgränsa
  • Ansvarsfrågan för kommunikationen är ofta en ständigt pågående fråga och dilemma 
  • Kommunikation är makt och kommunikatörer kan lätt hamna i kläm mellan olika tyckanden, tänkanden och beslutandenivåer
  • Kommunikatören har ingen egen agenda utan är helt beroende av andra för att få kommunikationen att fungera
  • Många förstår inte kommunikatörens oerhört viktiga och många gånger svåra roll
  • Det finns en hel del som kan göras för att skapa ett mer hållbart arbetsklimat för kommunikatörer och därmed minska den psykiska ohälsan för den så viktiga yrkesgruppen.

Förslag på åtgärder:

  • Öka förståelsen och respekten för professionen. Det är ett hantverk att jobba med kommunikation
  • Lyft kommunikatörens viktiga roll Var tydlig med roller och ansvarsområden
  • Sätt hållbara gränser – både som chef och medarbetare 
  • Ge eller ta mandat för att skapa dig en hållbar arbetssituation 
  • Våga säga nej, alla har inte rätt att dissikera din väl genomarbetade text eller plan 

Ibland behöver vi stå på oss för att göra vår stämma hörd

Jag kan inte låta bli att tänka på diskussionen jag hade med en hållbarhetschef på ett globalt företag för flera år sedan. Chefen hade dissikerat hela VD-ordet i hållbarhetsredovisningen. Hela texten lyste röst efter hens kommentarer.

En intervju och en text som jag hade skrivit och som både VD och jag kände oss nöjda med. Hen var märkbart upprörd över att jag inte rakt av hade godtagit alla hens ändringar, varpå jag svarade:

”Tack för dina synpunkter! Jag har full respekt för att du är expert på ditt område. På samma sätt som jag är expert inom kommunikation. Därför ber jag dig att ha tillit till min profession och till att det här kommer att bli bra!”

Till min förvåning möttes jag av förståelse och ett leende. Budskapet hade gått fram.

Jag delar exemplet ovan för att visa på vikten att även lyssna på kommunikatören. Många gör sitt yttersta för att lyssna in alla andras tankar, tyckanden och tänkanden men lika viktigt är det att ha tillit till vår profession.

Vad tänker du att det beror på att kommunikatörer oftare blir sjukskrivna? Dela gärna dina tankar!

September nyhetsbrev: Dansa varsamt in hösten

Nu var det länge sedan jag skrev ett nyhetsbrev. Det beror på att hösten varit en rivstart, där allt roligt började på en och samma gång. Och jag hoppade på, med stor entusiasm och glädje inför allt det nya. Maken konstaterade med ett leende:

”Nu har du ju fått precis allt det där som du velat ha.”

Tittade i min anteckningsbok, där jag faktiskt hade skrivit ned att jag ville:

  • Coacha och vägleda människor i mitt egna företag
  • Ha kollegor,
  • Jobba tillsammans med andra i coaching- och kommunikationsuppdrag gentemot företag
  • Hålla i föreläsningar och workshops 
  • Utbilda mig till terapeut

Det kan låta som magi. Saken är den att det ligger en hel del arbete bakom för att få det att hända på riktigt.  


Roligt är inte alltid detsamma som att det är bra

Då borde väl allt vara frid och fröjd nu?

Nej, så lätt är det inte. Med allt det nya kommer även ett ansvar att det ska vara hållbart på lång sikt. Det vet jag eftersom jag varit sjukskriven för utmattning två gånger förut. Gränssättning och att köra eco-drive är ett måste. Oavsett hur många år det gått, så måste jag påminna mig om att:

”Bara för att det är roligt så betyder det inte alltid att det är bra för mig”

Med andra ord betyder det att bara för att du ägnar dig åt något som du verkligen tycker är kul, betyder det inte alltid att det är bra för dig.

Det kan snarare vara så att det roliga kan innebära en risk för dig, att du kör gasen i botten för att du blir så exalterad. Ja, nästan euforisk för att du tycker att det är så roligt att du helt glömmer bort tid och rum och den så viktiga återhämtningen.

Därför är det betydligt bättre att du stannar till lite då och då. Hämtar andan och landar lite emellanåt. Kanske stryka några saker på agendan, även roliga sådana, för att få in lite tomrum.


Kör eco drive istället för turbo

Ingen bil, hur fin och väl utrustad den än är klarar att köra i full gas utan att fyllas på och servas med jämna mellanrum. Till slut stannar den och då kan det bli ganska kostsamma reparationer. 

För några veckor sedan kände jag mig som en duracellkanin, som plötsligt tycktes ha hur mycket energi som helst och som hann med allt och lite till. 

Tills jag en dag insåg att det inte var så lätt att varva ned. Det fick mig att trycka på stoppknappen och tvinga mig att sakta ned. Jag strök en del saker på min ”att-göra-lista”, där mitt instagramkonto var ett av dem.


Min priolista som får mig att må bra

Jag satte mig ner och gjorde en priolista med alla de saker som är viktiga för mig och som hjälper mig att må bra som är:

  • Familjen, närvaron med mina barn och maken 
  • Sömnen, helst 7 – 8 timmars sömn 
  • Promenader, minst 30 min varje dag
  • Bra mat, riktiga måltider och inte för sent
  • Nära vänner, ett samtal kan räcka långt

Tack vare det minskade jag min stressnivå. Jag varvar helt enkelt mellan att prestera när jag så behöver och att vara en latmask som bara ligger i soffan, läser en bok eller sträckkollar en serie på Netflix. 

Hur hjälper du dig att vara varsam med dig själv i höst? Ett tips är att reflektera över hur dina dagar ser ut. Finns det kanske något du kan behöva stryka eller säga nej till för att vara mer snäll mot dig själv och köra mer eco drive?

Att göra en priolista, helst skriva ned allt, är ett bra sätt att påminna dig om de saker som får dig att må bra. 

Är det inte dags att skippa den röda tråden i CV:et?

Det blir allt vanligare att vi vidareutbildar oss eller rent av byter karriär. Inte bara en utan flera gånger under vårt arbetsliv.

Jag välkomnar det gladeligen. Har själv aldrig riktigt förstått det där med att bara ägna mig åt en sak när det finns så många spännande saker att utforska.

Det är inget fel med att vilja fördjupa sig. Har själv gjort det genom flera av mina utbildningar som till stor handlat om att förstå och kommunicera med människor.

Samtidigt förändras både vi och våra drivkrafter beroende på var i livet vi är. På samma sätt som världen förändras i en allt snabbare takt.

Jag har ibland fått höra av rekryterare att det inte ser bra ut att byta jobb för ofta. Men de senaste 1 – 2 åren har det setts som positivt att jag har erfarenhet från olika branscher och roller.

Personligen tycker jag det är positivt att flera yrkeskarriärer kan bli det nya normala enligt forskaren Kristina Elfhag. Så med andra ord, är det inte dags att vi skippar det där pratat om att det alltid måste finnas en röd tråd i CV:et?

Tänker på min mormor som var förfärad när jag skulle läsa på Universitetet 30 år fyllda. Hon tyckte att jag borde vara klar med studierna i min ålder. Tänk om hon hade vetat att det var bara början. Jag är 51 år och fortsätter utbilda mig och byta karriär. Älskar det!

Vad tänker du om flera yrken under livet?

Här är artikeln i Dagens Nyheter med Kristina Elfhag om att flera yrken kan bli det nya normala.

Foto: Brooke Cagle Unsplash

Vem är du egentligen innerst inne?

Är jag introvert eller extrovert? Säkert har du ställt dig frågan fler än en gång. Du får en sifferkombination, en specifik färg 🟢 🟡 🔴 🔵 eller personlighetstyp. Äntligen har du löst den stora gåtan om dig själv.

Som häromdagen när jag pratade med en potentiell klient, som presenterade sig med en fyrsiffrig bokstavskombination enligt Myers-Briggs med orden: ”Då vet du ju precis vem jag är!”⠀

Jag svarade: ”Visst känner jag till Myers-Briggs men vi människor är ju så mycket mer än ett test. Vi är mångfacetterade och kan alltid lära oss att utveckla fler sidor av oss.”⠀

Ja, ni förstår säkert mitt resonemang.⠀

Myers-Briggs, DISC och The big five är några av testerna som kategoriserar människor för att få fram den mest lämpade kandidaten. 🤩 

I snart sex års tid har jag studerat människan, utbildat mig till beteendevetare, coach och nu till KBT-terapeut. 🧐 📚 Ju mer jag lär mig om människan, desto komplexare blir det.⠀

Slutsatsen är att det inte finns en modell eller teori 📈📉 som på ett enkelt sätt kan beskriva eller förklara en människa. Det finns även en fara med att människor utifrån ett test cementerar en gammal bild om sig själv 🖼 istället för att se att de är föränderliga.⠀

Däremot har vi alla en inre kärna, som vi kan utforska om vi är tålmodiga och nyfikna. ❤️

Dela gärna dina reflektioner.⠀

Läs även gärna artikeln i Dagens Nyheter ”Du är mer speciell än du har förstått” av Augustin Elba, som inspirerade mig stort.

Foto: @unsplash Brett Jordan

Varför är det viktigt med integritet?

Under en stor del av mitt liv gick jag med öppen famn och välkomnade allt och alla i mitt liv. Jag hade en inneboende önskan om att bli älskad och omtyckt av alla. Ända tills den dagen då jag upptäckte att jag helt hade tappat bort mig själv i min iver att få kärlek. 

Den där starka längtan gjorde att jag ofta anpassade mig eller ältade saker som jag hade gjort eller sagt. Var det någon som visade minsta tecken på att inte tycka om mig, ansträngde jag mig desto mer för att bli omtyckt. För vad betydde det om någon inte tyckte om mig?

Jo, mitt ”gamla jag” tolkade det som att jag inte hade något värde, att jag inte fick finnas till. Det ledde till att min dag och mitt mående var helt beroende av om jag hade gjort något bra. För andra. Det kunde handla om att jag hade lyckats bra på jobbet eller hjälpt en kollega eller vän. Då och endast då kände jag att jag hade förtjänat mitt värde. Min existens, min rätt att få finnas till.
 

Behöver vi förtjäna vårt värde?

Det kan tyckas självklart att alla ska känna att de har ”rätt” att finnas till. Samtidigt är det långt ifrån självklart för alla, speciellt de som inte växt upp med en trygg bas. En trygg plats där vi fått uppleva den där villkorslösa kärleken, där någon tagit emot oss när vi ramlat och hjälpt oss upp igen. Där vi blivit älskade för den vi är. 

Några av oss har växt upp med att förtjäna vårt värde genom att prestera. Kärleken har varit villkorad, där det krävts en motprestation för att få kärlek. Det kan vara att vi behövt bevisa att vi är duktiga i skolan, uppför oss ”rätt” eller agerar hjälpare till våra egna föräldrar.

Så länge vi är omedvetna om vilka vi är och vad som har format oss, fortsätter våra tidigare erfarenheter påverka vårt beteende idag. Överlevnadsstrategier som vi tog till som barn, som vi bär med oss i vårt vuxna liv.
 

Vad fick mig att vakna?

Det var när min kropp helt enkelt sa ifrån när jag för andra gången blev sjukskriven för utmattning. Det är fem år sedan. Många insikter har kommit till mig sedan dess. Då trodde jag att jag drevs av en enorm drivkraft att alltid göra mitt yttersta och helst lite mer. Tills jag insåg att en hel del av det jag gjorde även drevs av en inneboende rädsla att inte duga, att inte få höra till.

Jag bokstavligen törstade efter bekräftelse. Det var som en omättlig brunn som hela tiden behövde fyllas på med ny bekräftelse och där jag oftast sprang fortare än mina chefer. 
 

Integritet – vad har det med saken att göra?

Allt! Har du integritet är du medveten om att du är en egen person och har ett eget värde. Det hjälper dig att sätta hållbara gränser för dig själv och andra. Du vet när ditt ansvar börjar och slutar och att du själv har det yttersta ansvaret för ditt liv och välbefinnande. 

Det innebär inte att du inte är beroende av människorna runt omkring dig. Skillnaden är att du är medveten om ditt jag. Ju mer medveten du är om ditt jag, desto lättare är det att se dig som en mer självklar del av ”viet”. Det finns inte längre någon motsats mellan jag, du och vi tillsammans. Vi är alla lika värdefulla.  
 

Hur börjar du bygga ett jag?

Det är först när vi vågar djupdyka i vårt inre, som vi på allvar kan börja utveckla ett självständigt och tryggt jag. Ett ”vuxenjag” som inte längre behöver påverkas i lika stor utsträckning av hur vi blev bekräftade eller bemötta som barn. 

Ett första steg är att börja packa upp din ryggsäck för att se vad som finns där. Med åren har vi hunnit samla på oss en hel del saker, som gör att ryggsäcken kan bli ganska tung och otymplig.

Genom att ta dig en närmare titt, kan du ta reda på:

  • Vilka saker finns där?
  • Hur påverkar de dig?
  • Vilka saker ska få ta mindre plats? 
  • Vilka saker ska få ta mer plats?
  • Vilka saker vill du helst inte ha kvar?
  • Vad vill du fylla på med?

När du gått igenom ryggsäcken, får du förhoppningsvis en bättre förståelse för vad som har format dig och vad du behöver ha med dig på din fortsatta resa för att ta dig i den riktning som du önskar.

Det kommer hjälpa dig att bli mera du och den du egentligen vill vara och inte den du lärt dig att vara. Allt för att du ska få blomstra!

Behöver du hjälp på vägen, så vet du var jag finns! 

I samtalet skapar vi magi tillsammans

”Du är magisk!”, sa en coachingklient till mig häromdagen. Jag svarade: ”Jag är inte magisk utan vi skapar magiska saker tillsammans.

Det är en fantastisk känsla att få uppleva små och stora mirakel varje dag. Framförallt att få förtroendet att vara med på någons förändringsresa.

Det krävs stort mod för att ta steget till förändring. Ibland behöver vi en hjälpande hand, där några samtal kan göra stor skillnad.

Som här, där min coachingklient gjort en enorm förflyttning från uppgivenhet till att hitta sitt varför och en anledning till att gå upp varje dag. Sin ikigai, som har bidragit till att livet känns mer meningsfullt och där jag numera möts av ett stort leende när vi ses.

Det är stort att hjälpa någon att blomstra! Älskar mitt jobb!

Försök inte fixa någon annan men tala om vad du ser

Försök aldrig fixa någon annan. Det spelar ingen roll om det är kollegan, din chef eller partner. Människor kommer inte förändras om de inte själva vill.

Det du däremot alltid kan göra, är att återkoppla hur du upplever deras beteende. Om du bestämmer dig för att göra det, är det bäst att göra det utifrån ett ”jag budskap”.

Ett enkelt och suveränt verktyg är empatisk kommunikation, som även kallas för giraffspråket och nonviolent communication. Det är en kommunikationsmodell som hjälper dig att stå upp för det som är viktigt för dig utan att för den skull prata om rätt eller fel eller kritisera den andre.

Syftet är att skapa kontakt. Bygga en bro där vi kan mötas i större samförstånd istället för att sätta upp murar. 

Fokus i empatisk kommunikation är att du sätter ord på vad du observerar, känner och innerst inne behöver för att hitta en gemensam lösning. 

Modellen utgår från följande steg:

1. Börja med att sätta ord på om vad du ser, hör och observerar. 
När du skriker åt mig inför alla andra….

2. Tala om vad det väcker för känslor hos dig.
…blir jag ledsen och förvånad över din reaktion och jag får en tanke om att du är stressad.
 
3. Varför känner du så? Sätt ord på dina behov.
Det jag skulle behöva är att du pratar med mig i en lugn ton. 

4. Vad skulle du vilja att personen gör? 
Kan vi prata om det så att jag förstår vad som egentligen hände? 

Ovan nämnda exempel är ett samtal med en chef som började skrika åt mig mitt i kontorslandskapet när jag frågade hen om en uppgift som jag inte förstod.

Vi hade ett samtal i lugn och ro där hen bad om ursäkt för sitt beteende. Det var också enda och sista gången den här chefen skrek åt mig. Om det berodde på det där samtalet låter jag vara osagt. 

Den där känslan att stå upp oss själva genom att sätta ord på vad vi känner och behöver är oslagbar. Det är ren magi! 

Har du intagit din plats eller väntar du på din tur?

Ser du på dig själv som att du har en självklar plats på spelplanen eller står du vid sidan om och väntar på att det ska bli din tur? Vi har alla en plats på spelplanen. Det enda som krävs är att du intar din plats. Den som alltid har funnits där. 💗⠀⠀

Du kan förstås stå kvar på åskådarplatsen och vänta på att en vänlig själ ska bjuda in dig till spelplanen och sammanhanget. Men risken finns då att du kan få vänta en oändlighet. 🙁⠀⠀

Det största hindret för att ta din plats är oftast inte andra utan det är dina mentala föreställningar. Om vad du kan och inte kan. Hur du borde vara och inte vara. Tidigare dåliga erfarenheter kan också ställa till det för oss. 💭 ⠀⠀

Men ju längre du väntar med att ta din plats desto större blir hindret. Till slut kan det växa sig ett isberg.

Du har allt du behöver. Det enda du behöver göra är att ta de första 🦶 🦶 som leder dig till din plats. Det är magiskt. 🤩

Jag har själv varit den som gömt mig men som vågat mig ut. Jag ber inte längre om lov att få vara med utan ser mig som naturlig del av alltet. Att ändra min egen bild och mitt förhållningssätt gentemot andra har gjort stor skillnad. Jag bara är. Det har bidragit till att jag numera känner en större samhörighet med alla jag möter. Det finns inte längre någon motsättning mellan mig och andra. Vi är ju trots allt en del av samma värld.

Jag säger inte att det är enkelt men fullt möjligt med lite träning, uthållighet och stor portion tålamod med dig själv att göra förändringen.

Är du redo att ta din plats?