Varför är det viktigt med integritet?

Under en stor del av mitt liv gick jag med öppen famn och välkomnade allt och alla i mitt liv. Jag hade en inneboende önskan om att bli älskad och omtyckt av alla. Ända tills den dagen då jag upptäckte att jag helt hade tappat bort mig själv i min iver att få kärlek.

Den där starka längtan gjorde att jag ofta anpassade mig eller ältade saker som jag hade gjort eller sagt. Var det någon som visade minsta tecken på att inte tycka om mig, ansträngde jag mig desto mer för att bli omtyckt. För vad betydde det om någon inte tyckte om mig?

Jo, mitt “gamla jag” tolkade det som att jag inte hade något värde, att jag inte fick finnas till. Det ledde till att min dag och mitt mående var helt beroende av om jag hade gjort något bra. För andra. Det kunde handla om att jag hade lyckats bra på jobbet eller hjälpt en kollega eller vän. Då och endast då kände jag att jag hade förtjänat mitt värde. Min existens, min rätt att få finnas till.

Behöver vi förtjäna vårt värde?

Det kan tyckas självklart att alla ska känna att de har “rätt” att finnas till. Samtidigt är det långt ifrån självklart för alla, speciellt de som inte växt upp med en trygg bas. En trygg plats där vi fått uppleva den där villkorslösa kärleken, där någon tagit emot oss när vi ramlat och hjälpt oss upp igen. Där vi blivit älskade för den vi är.

Några av oss har växt upp med att förtjäna vårt värde genom att prestera. Kärleken har varit villkorad, där det krävts en motprestation för att få kärlek. Det kan vara att vi behövt bevisa att vi är duktiga i skolan, uppför oss “rätt” eller agerar hjälpare till våra egna föräldrar.

Så länge vi är omedvetna om vilka vi är och vad som har format oss, fortsätter våra tidigare erfarenheter påverka vårt beteende idag. Överlevnadsstrategier som vi tog till som barn, som vi bär med oss i vårt vuxna liv.

Vad fick mig att vakna?

Det var när min kropp helt enkelt sa ifrån när jag för andra gången blev sjukskriven för utmattning. Det är fem år sedan. Många insikter har kommit till mig sedan dess. Då trodde jag att jag drevs av en enorm drivkraft att alltid göra mitt yttersta och helst lite mer. Tills jag insåg att en hel del av det jag gjorde även drevs av en inneboende rädsla att inte duga, att inte få höra till.

Jag bokstavligen törstade efter bekräftelse. Det var som en omättlig brunn som hela tiden behövde fyllas på med ny bekräftelse och där jag oftast sprang fortare än mina chefer.

Integritet – vad har det med saken att göra?

Allt! Har du integritet är du medveten om att du är en egen person och har ett eget värde. Det hjälper dig att sätta hållbara gränser för dig själv och andra. Du vet när ditt ansvar börjar och slutar och att du själv har det yttersta ansvaret för ditt liv och välbefinnande.

Det innebär inte att du inte är beroende av människorna runt omkring dig. Skillnaden är att du är medveten om ditt jag. Ju mer medveten du är om ditt jag, desto lättare är det att se dig som en mer självklar del av “viet”. Det finns inte längre någon motsats mellan jag, du och vi tillsammans. Vi är alla lika värdefulla.

Hur börjar du bygga ett jag?

Det är först när vi vågar djupdyka i vårt inre, som vi på allvar kan börja utveckla ett självständigt och tryggt jag. Ett “vuxenjag” som inte längre behöver påverkas i lika stor utsträckning av hur vi blev bekräftade eller bemötta som barn.

Ett första steg är att börja packa upp din ryggsäck för att se vad som finns där. Med åren har vi hunnit samla på oss en hel del saker, som gör att ryggsäcken kan bli ganska tung och otymplig.

Genom att ta dig en närmare titt, kan du ta reda på:

Vilka saker finns där?
Hur påverkar de dig?
Vilka saker ska få ta mindre plats?
Vilka saker ska få ta mer plats?
Vilka saker vill du helst inte ha kvar?
Vad vill du fylla på med?

När du gått igenom ryggsäcken, får du förhoppningsvis en bättre förståelse för vad som har format dig och vad du behöver ha med dig på din fortsatta resa för att ta dig i den riktning som du önskar.

Det kommer hjälpa dig att bli mera du och den du egentligen vill vara och inte den du lärt dig att vara. Allt för att du ska få blomstra!

Behöver du hjälp på vägen, så vet du var jag finns!

I samtalet skapar vi magi tillsammans

“Du är magisk!”, sa en coachingklient till mig häromdagen. Jag svarade: “Jag är inte magisk utan vi skapar magiska saker tillsammans.

Det är en fantastisk känsla att få uppleva små och stora mirakel varje dag. Framförallt att få förtroendet att vara med på någons förändringsresa.

Det krävs stort mod för att ta steget till förändring. Ibland behöver vi en hjälpande hand, där några samtal kan göra stor skillnad.

Som här, där min coachingklient gjort en enorm förflyttning från uppgivenhet till att hitta sitt varför och en anledning till att gå upp varje dag. Sin ikigai, som har bidragit till att livet känns mer meningsfullt och där jag numera möts av ett stort leende när vi ses.

Det är stort att hjälpa någon att blomstra! Älskar mitt jobb!

Försök inte fixa någon annan men tala om vad du ser

Försök aldrig fixa någon annan. Det spelar ingen roll om det är kollegan, din chef eller partner. Människor kommer inte förändras om de inte själva vill.

Det du däremot alltid kan göra, är att återkoppla hur du upplever deras beteende. Om du bestämmer dig för att göra det, är det bäst att göra det utifrån ett “jag budskap”.

Ett enkelt och suveränt verktyg är empatisk kommunikation, som även kallas för giraffspråket och nonviolent communication. Det är en kommunikationsmodell som hjälper dig att stå upp för det som är viktigt för dig utan att för den skull prata om rätt eller fel eller kritisera den andre.

Syftet är att skapa kontakt. Bygga en bro där vi kan mötas i större samförstånd istället för att sätta upp murar.

Fokus i empatisk kommunikation är att du sätter ord på vad du observerar, känner och innerst inne behöver för att hitta en gemensam lösning.

Modellen utgår från följande steg:

1. Börja med att sätta ord på om vad du ser, hör och observerar.
När du skriker åt mig inför alla andra….

2. Tala om vad det väcker för känslor hos dig.
…blir jag ledsen och förvånad över din reaktion och jag får en tanke om att du är stressad.

3. Varför känner du så? Sätt ord på dina behov.
Det jag skulle behöva är att du pratar med mig i en lugn ton.

4. Vad skulle du vilja att personen gör?
Kan vi prata om det så att jag förstår vad som egentligen hände?

Ovan nämnda exempel är ett samtal med en chef som började skrika åt mig mitt i kontorslandskapet när jag frågade hen om en uppgift som jag inte förstod.

Vi hade ett samtal i lugn och ro där hen bad om ursäkt för sitt beteende. Det var också enda och sista gången den här chefen skrek åt mig. Om det berodde på det där samtalet låter jag vara osagt.

Den där känslan att stå upp oss själva genom att sätta ord på vad vi känner och behöver är oslagbar. Det är ren magi!

Har du intagit din plats eller väntar du på din tur?

Ser du på dig själv som att du har en självklar plats på spelplanen eller står du vid sidan om och väntar på att det ska bli din tur? Vi har alla en plats på spelplanen. Det enda som krävs är att du intar din plats. Den som alltid har funnits där. 💗⠀⠀

Du kan förstås stå kvar på åskådarplatsen och vänta på att en vänlig själ ska bjuda in dig till spelplanen och sammanhanget. Men risken finns då att du kan få vänta en oändlighet. 🙁⠀⠀

Det största hindret för att ta din plats är oftast inte andra utan det är dina mentala föreställningar. Om vad du kan och inte kan. Hur du borde vara och inte vara. Tidigare dåliga erfarenheter kan också ställa till det för oss. 💭 ⠀⠀

Men ju längre du väntar med att ta din plats desto större blir hindret. Till slut kan det växa sig ett isberg.

Du har allt du behöver. Det enda du behöver göra är att ta de första 🦶 🦶 som leder dig till din plats. Det är magiskt. 🤩

Jag har själv varit den som gömt mig men som vågat mig ut. Jag ber inte längre om lov att få vara med utan ser mig som naturlig del av alltet. Att ändra min egen bild och mitt förhållningssätt gentemot andra har gjort stor skillnad. Jag bara är. Det har bidragit till att jag numera känner en större samhörighet med alla jag möter. Det finns inte längre någon motsättning mellan mig och andra. Vi är ju trots allt en del av samma värld.

Jag säger inte att det är enkelt men fullt möjligt med lite träning, uthållighet och stor portion tålamod med dig själv att göra förändringen.

Är du redo att ta din plats?

Förändra, lämna eller acceptera det som är

I alla situationer har du alltid ett val oavsett vilken livssituation du befinner dig i. Det kan gälla ett jobb som du vantrivs på, en dysfunktionell relation som dränerar dig eller en utmanande ekonomisk situation. Oavsett vad, har du alltid följande tre val:

1. Förändra
2. Lämna
3. Acceptera

Ju fortare du inser det, desto lättare blir livet att leva. Jag skulle vilja påstå att det ligger i människans natur att oftast börja med att försöka förändra vår situation.

I relationer kan vi tro eller hoppas på att om partnern bara förändrar sig, kommer allt bli bra. Men som du säkert redan vet, kan du då få vänta tills du blir alldeles grå eftersom den enda personen du kan förändra är dig själv.

När du kommer till insikten om att vare sig du själv eller din partner vill förändras eller du gjort ett tappert försök att förändra chefen eller din arbetssituation utan att lyckas, återstår bara två val.

Antingen acceptera chefen, jobbet eller relationen precis som den är eller lämna den. Som Eckhart Tolle säger i boken Lev livet fullt ut:

“Lämna situationen eller acceptera den. Allt annat är vansinne!”

Med acceptans menar jag inte att vi behöver gilla det. Det handlar snarare om att se verkligheten precis som den är, utan filter, förebråelser eller dömande.

När vi accepterar en livssituation, att ett jobb eller en relation kanske inte blev som vi tänkt oss innebär det att vi inte längre gör motstånd mot det som är. Vi accepterar nuet fullt ut.

Ett motstånd som annars, om det pågår under en längre tid, kan medföra att vi mår allt sämre psykiskt och fysiskt. Kan vi förlika oss med vår livssituation, hjälper det oss samtidigt att släppa taget om våra förväntningar och förhoppningar.

Jag har själv gjort den resan med såväl nära relationer som jobb. Acceptansen och en ökad medvetenhet har hjälpt mig att göra klokare och mer genomtänkta val. Och ja, det är alltid bättre att göra ett val oavsett vilket för att inte fastna. Det finns alltid fler vägar framåt.

Så föddes mitt företag Trustworthy Communications

Ett år har gått sedan jag startade mitt företag och följde min dröm. Allt började med orden “du borde vara på ett ställe där du får blomstra”, sagt av en tidigare kollega.

Hon såg att jag inte var på rätt plats. Innerst inne visste jag det också. Det har alltid bott en liten entreprenör i mig, som gillat att tänka utanför boxarna. Men det var just de där orden som fick mig att ta 👣

Jag gick hem och målade en färgsprakande blombukett. Det blev min vägledande symbol. Några veckor sedan slutade jag mitt jobb och startade eget.

Numera utgår jag från 💐 i allt jag gör. Inför varje beslut, ställer jag frågan om det får buketten att blomstra eller vissna. Därför har även min logotyp formen av en blomma. Den visualiserar min mission “Får människor och företag att blomstra”. Blombladen representerar företagets tre områden; coach, föreläsare och kommunikationsspecialist.

Valet av Trustworthy Communications är inte någon slump. För mig är förtroendet allt! Det är en viktig ingrediens för att beröra, engagera och bygga relationer.

Vi behöver alla få blomstra. Därför älskar mitt jobb, att vägleda och inspirera individer att öppna nya🚪 och dela med mig av 🛠 så att de hittar sin riktning och följer den. Likväl att bidra till att förvandla det komplexa till något som alla förstår för att få med sig så många som möjligt på förändringsresan.

Vill du också blomstra? 🌸 Jag lovar att vara din bästa hejarklack på vägen, så resan känns lite mindre ensam.